Av någon anledning så har jag börjat ana onda ting kring mig och det kanske är läge att numer vara på sin vakt. Precis lagom nu i mitten av terminens gång så har motivationen gått och gömt sig och samtidigt ska saker i vardagen strula. Det räcker gott och väl som tråkigheter för så mycket mer orkar jag nog faktiskt inte innan jag drar täcket över huvudet, slutar engagera mig och bara ligger som en grönsak i sängen, dagarna igenom. MEN som pricken över i:et så har jag nu funnit och uppmärksammat saker som kan vara värt att fortsätta speckulera i, främst för min egen skull. Å måtte jag nu vara ute på djupt vatten och ha helfel annars vet jag sannerligen inte vad jag tar mig till i mitt kaos.

 

Det är så mycket som spelar roll just nu och jag får sannerligen huvudvärk av att bara låta tankarna spela fritt. Enklaste vore ju om man bara ifrågasatte sin oro och om den verkligen är tvungen till att vara där. Små små antydningar kan sannerligen sätta fart på hela hjärnkontoret och på råga av allt ska jag kunna se till att sätta fart med mina studier som jag halkat efter med. Måste allt verkligen hända på en och samma gång? Kan det inte komma i omgångar så orken finns till att reda ut det som för tillfället är problematiskt? 

 

Är så otroligt utmattad både psykiskt och fysiskt just nu och jag tappar fokus på saker så fort jag blir distraherad av någont omkring mig. Ett par skygglappar, öronproppar och stenhård fokus på en sak i taget kanske kunde hjälpa men som vanligt med mig så är jag skeptisk, även denna gången. Hurra så positiv jag är. Olyckan står runt hörnet och väntar.

 

Jag hoppas innerligt att jag har fel, att min hjärna spelar mig ett spratt "för skojs skull" och att jag därmed borde sluta lägga ner energi på något som egentligen inte existerar. Men så återstår frågan; vad gör jag om mina antydningar är sanna? Vad händer då? 
Låt mig ha fel, om allt. But pay attention.