Fruktansvärt klyschigt kanske, men det händer faktiskt! Jag må kanske inte vunnit på triss, eller högvinsten på lotto. Men jag har sannerligen ett fåtal vänner som är värda att dö för, bokstavligen. Jag tänker tillägna mitt inlägg till den individ som står mig närmst (närmre än någon annan) främst för att framhäva det fina med att ha en vän som denna person och samtidigt för att bevisa att det finns änglar som satt sina fötter på jorden. Det här är min ängel.

Året 1993, den 22:e Mars närmare bestämt, valde någon högre makt att jag, på mina ynka 2 år skulle få någon som vakade över mig. Någon som skulle finnas där vid behov och någon som kunde se till att förevigt älska mig för den jag är. Även om jag på mina 2 år inte var medveten om vad som skulle hända i min framtid så känns det som att det var väldigt utplanerat att jag till slut skulle behöva någon för att komplettera det hål som uppstod vid mina kaotiska tonår. Min utfyllnad, min pusselbit, min andra hälft - det var en bossig liten diva som var fullt medveten om vad det mesta i livet innebar redan i tidig ålder och som framför allt visste hur man skulle leva även om man var trasig. Alla människor har en varsin historia, precis som min lilla diva hade sina skavanker så hade även jag mina men det fanns ingen anledning för någon av oss att dömma varandra.

Det tog mig inte en evighet, enbart ett par år, att stöta på någon som man knöt ett band till redan i den mest hårda motvind jag kämpade för att tamig fram i. Kanske skedde denna sammankoppling helt utan att man var medveten om det själv men det dröjde ytterligare något år innan bandet gjorde sig extra tydligt efter en period utan att vi konverserat eller träffats. Trots det var detta band som orört, om inte starkare än någonsin även om vi inte gjort något för att förbättra relationen. Vi återupptog den där vi avslutade den, precis som om uppehållet aldrig funnits.

Idag, några år senare, kan jag fortfarande få spontana samtal om allt som förmodligen är helt ointressant för en annan, men som är så stört viktigt för mig. Det kan vara allt ifrån att sällskapskissa (ja, för sånt gör man ju med vänner - ÄVEN på distans) till att krypa djut in i konversationer som rör personliga saker. Ibland händer det att vi pratar om saker som ingen annan än just vi skulle förstå oss på, men det är väl just det som är själva grejen. The thing som gör att vi klickar. Våra olikheter såsom livstilar och vardagen som gör att vi alltid har saker att prata om - olikheten. 

Mitt liv har sannerligen blivit bättre sen jag fick denna ängel intill min sida, och jag går hela tiden mot en fortsatt utveckling till det liv jag strävat efter. Även om proceduren dit innebär att jag får dra det tunga lasset själv, så får jag aldrig glömma vem det var som startade motivationen, aldrig glömma den som hjälpte mig upp när jag mycket väl velat lägga mig ner och dö, aldrig glömma den som fortsätter att tro på mig när jag själv inte gör det, aldrig någonsin glömma att detta är personen som gör allt för dig, som du gör för denne. 
Det är inte omöjligt att få sådana värdefulla gåvor som jag lyckats få för ingenting slår en relation värd att dö för. Jag har lagt mitt liv i händerna på den individ jag vet hjälper mig att ta hand om det, till den dagen jag förstår att jag kan rå om det själv. 

Min ängel, han heter Mikael, och han är många gånger orsaken till att jag orkar mig igenom mina dagar.