Naturkunskap, två inlämningsuppgifter - betyg: A & B
Svenska, litteratursamtal - omdöme: ''Jag kan inte sätta högre betyg än vad som är möjligt!''

Något säger mig att jag äntligen har fått rättvisa och möjlighet till att visa vad jag går för. JAG är otroligt nöjd över min insats och hoppas på att fortsätta hålla mig i denna nivån. Givetvis gläder det mig om jag uppnår E i samtliga ämnen jag läser också men det känns så förbaskat roligt att veta att man är bättre än ''bara'' så! 

Jag tänker inte ens förmå mig att be om ursäkt för mitt gländsande i bloggen, för fy f*n vad jag känner att jag kan! Det är exakt det här som är en morot till att bara fortsätta! Det innebär förstås också att jag har varit tvungen till att stänga ute väldigt mycket såsom samtal, internet och dylikt för att ens kunna prestera. Men jag hoppas också att jag har vänner som är införstådda om VARFÖR läget är som det är. Jag tycker att det är så värt det, bara för att få se min egen framgång byggas upp. Låter kanske egocentriskt, men jag börjar faktiskt fundera på när jag över huvudtaget sist tillgodosåg mig med något för egen vinnings skull? Mina betyg är trots allt en del av mina ''referenser'' för framtida jobb och då känns det extra fint att kunna slänga upp något i toppklass och veta att man slet in i det sista för att uppnå det också. JAG slet i timmar och det lönade sig och fortsätter löna sig så länge jag vidbehåller min vilja att lyckas. 

Ja, jag är en vinnare och äntligen har jag det svart på vitt! Äntligen kan jag förstå vad andra har försökt att säga mig.