Att ständigt sitta emellan
Eftersom jag återigen hamnat i kläm i någon annans oreda så vill jag en gång för alla bara poängtera att jag är så otroligt trött. När man sitter med en viss kunskap om andras beteende för att det gång på gång händer om och om igen så vill man för all del vara den goda människan att agera innan någon annan närastående blir sårad - främst i onödan. MEN som vanligt pekas man ut som den elaka saten som sätter finger och pekar. När det väl kommer till kritan så grinas det och det ska helt plötsligt vara synd om den som nu blivit offer för vad man redan visste skulle hända. En sak vill jag att folk ska ha klart för sig: INTE EN CHANS att jag sitter här och ger medlidande när det väl är dags för alla snyftande historier hit och dit.
Ungefär såhär känner jag varje gång jag ska
behöva sitta och vara medlare för någon vars
problem redan var väntade.
Låt mig vara.
Grow some balls.
Styr upp det själv.
Jag låter kanske fruktansvärt kall och bitter men för att vara ärlig så är det väl ändå "som man bäddar får man ligga"? Det är inget jag ska beskyllas för. Jag varken bädda eller låg för någon annans krita. Folk som känner mig vet att jag är den sista att vara såhär - men när det väl nått gränsen så får jag nog. Jag har också rätt till att säga vad jag tycker, att yttra mig och gnälla för det är precis vad jag själv låter andra göra hos mig.
Visst, jag tycker inte att folk ska behöva gå med stämplar över hur dem är eller beter sig, men har man självmant satt etiketten synlig för alla andra att läsa så är det kanske läge att bevisa motsatsen om man ska ha någon som litar på en.
Och jag vill samtidigt redan nu poängtera att detta gäller ALLA i min omgivning, vilket jag även sagt personligen till dem, även om det just nu är en specifik ensak som gör att jag flippar ut. Som sagt, det krävs mycket innan man trampar lite för hårt på mina tår och då flyger allt ut, från olika händelser och erfarenheter. Så till alla som känner sig träffade: synd och ett tips är att ingen annan än en själv kan lösa problemen som man lyckats orsaka. Jag till exempel blir knappast smal för att någon annan springer åt mig. Ta itu med skiten precis som ni torkar er i röven efter ni gjort nummer 2. Finns väl ingen som är tillfreds med skit mellan skinkorna? Skärpning - på allvar.
Nu ska jag rage:a loss på Titanfall och hoppas på att kunna släppa allt elände för ett tag innan en otrevlig huvudvärk kommer på besök. Adjö.
