Helg
Det är lördagskväll. Solen ligger på och bidrar till sommarvärme. Folk grillar, delar på en mjuklass och har det allmänt trevligt - annat vore ju bara lustigt. Det är precis lördagar som dessa, då ledigheten kickar in och man borde ha som mest att göra utöver alla vardagssysslor, att se fram emot. Exakt, BORDE ha.
Jag har inte ångrat mig en sekund vad gäller mitt val över att flytta från staden jag är uppvuxen i, jag lämnade inte annat än min familj efter mig som jag ändå har regelbunden kontakt med, jag mår dessutom så otroligt mycket bättre psykiskt än vad jag någonsin gjort, men var jag än förflyttar mig så förblir bristen på vänner ett faktum varje gång helgen närmar sig, när vädret är som bäst eller kanske helt enkelt urusel, när alla andra grillar, har picknick, kollar på någon bra film gemensamt i soffan, spelar minigolf, kubb, käkar något gott, spelar sällskapsspel eller gör andra roliga aktiviteter och här sitter jag, hemma och glor på någon urkass film på tv:n.
Jag gläds åt att jag har E här nere, som jag faktiskt träffar i den mån av tid som finns, men man måste också ha förståelse över att det ändå handlar om en resa på i alla fall 40 minuter oss emellan, enkel resa. Vi gör hur mycket roligt som helst när vi väl ses och det är precis det jag saknar. De få andra vännerna jag har bor dessvärre på tok för långt ifrån för att kunna träffas lite som man själv vill.
Jag har inte ångrat mig en sekund vad gäller mitt val över att flytta från staden jag är uppvuxen i, jag lämnade inte annat än min familj efter mig som jag ändå har regelbunden kontakt med, jag mår dessutom så otroligt mycket bättre psykiskt än vad jag någonsin gjort, men var jag än förflyttar mig så förblir bristen på vänner ett faktum varje gång helgen närmar sig, när vädret är som bäst eller kanske helt enkelt urusel, när alla andra grillar, har picknick, kollar på någon bra film gemensamt i soffan, spelar minigolf, kubb, käkar något gott, spelar sällskapsspel eller gör andra roliga aktiviteter och här sitter jag, hemma och glor på någon urkass film på tv:n.
Jag gläds åt att jag har E här nere, som jag faktiskt träffar i den mån av tid som finns, men man måste också ha förståelse över att det ändå handlar om en resa på i alla fall 40 minuter oss emellan, enkel resa. Vi gör hur mycket roligt som helst när vi väl ses och det är precis det jag saknar. De få andra vännerna jag har bor dessvärre på tok för långt ifrån för att kunna träffas lite som man själv vill.
Jag är trött på den virtuella världen där allt handlar om kontakt och så kallad socialitet via internetbaserade sajter. Det gör människor så otroligt begränsade och tråkiga om inte annat. Så många gånger som jag har velat ta bort Facebook, då skenet över mängden vänner jag har där, bedrar åskådarens ögon. Bristen på vänskap har också lett till att jag över huvudtaget många gånger inte vet vad sjutton man kan hitta på allteftersom ovanan över att ha någon att göra något med är så stor. Det är pinsamt och jag skäms varje gång jag behöver besvara frågan "vad ska vi göra?" med ett "jag vet inte" tillbaka.
Jag avundas de människor som har en vardag fylld med planer för deras lediga dagar tillsammans med människor som gör livet lite roligare att leva. Själv önskar jag att ensamheten kunde vara mer av min ovana än en vana.
