På fullaste allvar. Det finns inget som är så otroligt j*vla fegt som det är att i grupp ge sig på en ensam individ. Magkänslan sa åt mig att ta en annan väg när jag längre upp på gatan ser ett gäng killar (ursäkta, men såklart(!?)) som har snöbollskrig med varandra - men jag är trött på att fly från allt hela tiden så jag stampade på i min vanliga takt. Rätt vad det är, utan någon som helst anledning när jag viker av från gatan så får jag en stor, hårt packad snöboll i bakhuvudet. På köpet fick jag en obefogad huvudvärk att trilskas med. Hade det inte varit för att babianungen satt på cykel så hade jag nog tryckt ner hans ansikte i den största tänkbara snöhögen intill. Efter några fula, väl utvalda, ord så var det bara att fortsätta traska på och ''se glad ut''.
Känns riktigt bra att sitta med huvudvärk när jag vet att jag har en hel hög med skolarbeten att ta itu med. Nej, just nu önskar jag inget annat än att snön kan få ta och smälta så man kan få fredas utanför dörren en helt vanlig j*vla hundpromenad. And to you guys: